Tungt att andas, tungt att hosta och tungt att försöka vara lite på topp.
Tog mig, mot bättre vetande, till jobbet i morse och hade dåligt samvete hela vägen dit för alla andra stackare på färdvägen dit som behövde vara i min närhet.
De måste ha trott att jag var döende eller något, såsom jag lät....

Sedan kommer jag till jobbet och den första jag möter är chefen som ser lite konfunderad ut och frågar om jag ska gå på kursen.
Jag var ärligt tvungen att säga att det nog var enda anledningen till att jag tagit mig till arbetet, och vi konstaterade att vi fick vänta och se hur mycket av dagen jag orkade med.

Väl där hade jag inte så dåligt samvete över att vara på arbetet trots hosta eftersom jag har mitt eget kontor och faktiskt kan stänga dörren om mig för att inte störa de andra med den pipiga andningen och den hackiga hostan. Fast när klockan började närma sig kursdags så kom det smygande igen, det dåliga samvetet alltså.
Nåja, kursen handlar ju om ett dataprogram så jag får väl sätta mig med datorn en bit ifrån de andra....trodde jag.
Det visade sig att vi var 3 elever och en kvinna från ekonomiavdelningen som skulle trängas runt hennes skrivbord och tillsammans titta på hennes dator.

Jag hade iallafall tagit mig en dos av astmamedicinen precis innan jag gick dit och hade en flaska vatten med mig så det var först på slutet av den 2 timmar långa kursen som jag började säcka ihop av trötthet och hostan satte in.

Efter kursen tackade jag nej till att följa med ut och äta, gjorde klart lite grejer som hängde i luften, och packade sedan ihop för att bege mig hemåt.
Möte några arbetskamrater som tyckte jag gjorde rätt som gick hem igen. De hade ju hört mig genom korridoren om man säger så haha.
Nya tag nästa vecka istället. Jag hann iallafall klart det som jag fått till uppgift att göra denna vecka.

Väl hemma var jag tvungen att lägga mig ett tag, men jag hade intentionen att hämta barnen tidigare. Bara jag fick vila lite först.....
2 timmar senare vaknade jag och var om möjligt än mer yr i mössan.

Hem kom barnen iallafall.