Idag ska jag alldeles strax iväg för att handla de sista julklapparna och i morgon blir det till att slå in dem.
Men om det kändes motigt innan, att ge sig in i julrushen i närmsta köpcenter, så känns det än mer motigt nu när jag har fått veta att en vän till mig har en riktigt skitjul att vänta.

Det är inte det att de måste ställa in julen eller så men med det som antagligen väntar dem nästa år så förstår jag om hon känner det som om de lika gärna skulle kunna göra det.

Det handlar om pengar och jobb eller snarare avsaknaden av både det ena och det andra.
Är man själv och ung så kan man kanske lösa liknande problem med lite tillfällig hjälp från den ena eller den andra men när man har startat en liten familj och man inte längre har några som kan hjälpa till när livet strulat till sig så är det banne mig inte lätt att hitta utvägar.

Det känns som om min vän kämpar sig blå för att få allt att gå runt men det vill sig liksom inte.

Tomten, vet du vad jag önskar mig i julklapp?
En fröjdefull jul för ALLA!