Idag är sonen hemma. Han har ju varit förkyld för ett tag sedan och hans förkylningar sätter sig ju i astman så att säga.
När det är lite svårare att andas än vanligt så blir man lite tröttare än vanligt och detta tillsammans med astmahostan blev lite för mycket för honom under gårdagens dagisvistelse.
Han hade varit lite gnällig (han är känd för att vara så snäll) och ville sitta mycket i knät på fröknarna. När han sedan under vilan (i sömnen) hade hostat riktigt hårt så valde de att ringa mig. Skönt att de kan läsa av när det blir lite för jobbigt för gulleplutten.

Nu är han hemma med mig och får vila lite extra idag och så ökar vi doseringen så han får inhalera 3 ggr per dag istället för att bara få en morgondos av flytande ventoline.
Jag var lite nervös i morse över att behöva ge honom medicinen via inhalering igen då det tidigare har varit katastrof varje gång.
Det har allvarligt talat känts som barnmisshandel att behöva tvinga honom medels fasthållning att andas i den "farliga grejen"!

När jag tog fram påsen med materialet till medicinering så fick jag nästan lite ångest och jag såg i sonens ögon att han inte förknippade denna påse med någonting trevligt.
Därför lekte vi lite med inhalatorn först. Tog isär den, lekte lite tittut och när han själv satte ihop den och gav den till mig så passade jag på att sätta dit den första medicinen.
Han satt bredvid mig och lät mig sätta masken mot ansiktet och log faktiskt med ögonen medans han lugnt andades sina 10 andetag!
Med nästa dos var det inte riktigt lika roligt osv, men med sista dosen så var han ändå inte i minsta närhet av den panik han fick förr.

Jippi, de här månaderna sedan vi sist gav honom astmamedicinen på detta vis har han mognat tillräckligt för att förstå att det inte är något farligt och nu märkte han förhoppningsvis också att han faktiskt hade lättare att andas efteråt.

FRAMGÅNG!

Skönt också att medicinering hjälpte så vet vi att det nog är astman som gör att han hostar och ingenting allvarligare.
Nu får vi se hur resten av dagen går och natten på det så vet vi om han orkar gå till dagis i morgon.
Om han har lättare för att ta medicinen på detta vis nu så kan de ge honom den på dagis med. Vilket jag inte velat att de skulle göra tidigare eftersom han ju fick sådan panik.