Barnen och jag for iväg till min vän Linda på en visit. Dottern hade tjatat om att träffa en av hennes döttrar så hon blev verkligen glad över att vi skulle dit och skötte sig superbra hela den 1½ timme långa restiden, per kollektivtrafik inkl. 2 byten, som det tog för oss att ta oss dit.

Dagen där gick som vanligt för fort och barnen lekte (för det mesta) fint med varandra.
Det var väl egentligen bara sonen som uppförde sig lite tufft mot Lindas näst yngsta när han inte "fick vara med" vid något tillfälle.
Men jag förstår henne. Vem vill ha en liten "bebis" med när man är två tjejer som leker så lugnt tillsammans.
Det märks dock på sonen att han har lätt för att få vara med stora som små barn på dagis precis som de sa på utvecklingssamtalet häromsistens. Han tar liksom förgivet att han ska få vara med.

Vägen hem fick mig att undra varför jag nuförtiden alltid ska glömma att ta med mig mellis till barnen.
Det gick mot förväntan bra men att endast ha en godis för dem att dela på när dottern säger att hon börjar bli hungrig och sonen visar tecken på det samma.
Vi var ju ändå och handlade med Linda strax innan vi skulle ge oss av hemåt.

Dagen avslutas med bad, pannkakor, någon granne som bestämmer sig för att borra i betongvägg klockan 19.40 (tack för den hälsade 2 barn som försökte sova) en sorglig stund under Lalehs uppträdande i Så mycket bättre och därefter en lugn och fin kväll med trängsel i soffan.
Jag ihopknölad i ena änden och dottern, utspridd och i drömmarnas värld, i resten av soffan.

See you tomorrow.
G´najt!