Känner mig helt avstängd idag.
Jag var inte ute länge igår utan kom hem ganska precis runt 21. Då hela familjen redan sov, satte jag mig och tog det lugnt.
Såg lite på TV för en gångs skull.

Plötsligen inser jag att klockan blivit för mycket, gör mig i ordning för sängen, hinner lägga mig och lagom känna att jag är på väg att "glida bort". Så händer då det där som lyckligtvis inte händer så ofta.

Båda barnen i samma rum - Ena barnet vaknar av en mardröm  - Och väcker det andra barnet som blir arg över att bli väckt.

Suck! Till slut lyckas jag lugna det ena barnet och sedan upptäcker jag att det andra barnet bajsat i blöjan så det är bara att bege sig upp för att byta.
När jag sedan ska försöka lägga det nybytta barnet igen så upptäcker han sin pappa och då är det bara pappa som gäller så maken står där och gungar med honom i famnen för att få honom att komma till ro.

Märkligt att se det där lilla, lilla barnet som redan blivit så lång. Han hängde som en säck potatis över sin pappas axel och jag var säker på att han sov när han lyfter sitt huvud, får syn på mig - och då är det plötsligt bara jag som gäller....
Lite trötthetsambivalens.

Till slut lyckas vi få oss alla till sömns igen men när barnen vaknade igen i morse så hade jag som vanligt inte riktigt sovit färdigt än.... Den eviga följetongen.

Just ja, filmen jag såg igår då? Äsch, vi tar det senare.