I fredags var det första gången som sonen inte grät så det ekade ut på dagisgården när de skulle vinka från fönstret och det kändes skönt.
När han även idag gjorde samma sak efter att jag faktiskt hört honom sluta gråta så fort jag stängt dörren efter mig så fick jag faktiskt en känsla av lugn och lycka.

Döm om min förvåning när jag upptäcker att jag upptäcker att jag högt talar om detta för mig själv. Då ler jag ännu större och lägger till ...

och med mig går det utför för här går jag och pratar med mig själv!