Det är sannerligen inte så kul att bara göra ingenting som man skulle kunna tro.
När man varit föräldraledig i över 3 år och plötsligt befinner sig mitt i ensamma dagar av arbetslöshet så skulle man kunna tro att man skulle vara skitglad.

Men istället har man lite för ont i rumpområdet för att sitta bekvämt eller ge sig iväg på längre äventyr, lite för mycket längtan efter sina barn och så vidare.
Så i morgon blir det städa, städa, städa som gäller.

Några mail ska iväg också. Lite ansökningar hit och dit så får vi se vad som kommer först.
Jag skickade in alla papper till a-kassan idag (intyg från Försäkringskassan kom först idag) så det ska bli intressant.
Hinner a-kassan börja betala ut ersättningen innan jag får nytt jobb?

"Självgående med goda möjligheter" var ledordet. (Nej, jag är inte så överdrivet optimistisk men ändå.)