Dottern är inne i en riktigt konstnärlig period.
Hon har visserligen "alltid" tyckt om att rita och måla men jag tycker mig ana ett uppsving i koncentrationen och att det inte bara är "streck och kluttar" som hon säger ser ut som saker utan att hon faktiskt försöker att röra penseln/kritan/pennan lugnt så det blir som hon egentligen vill.

Igår på Kulturhuset så gick vi till pysselverkstaden de har där och hon fick välja om hon ville göra en figur av återbrukat material eller om hon ville måla.
Det var egentligen ingenting att fundera på för henne och jag förstod vad hon skulle välja men jag ville ändå ge henne valet. Det var målningen som drog såklart.

Det faktumet att personalen talade direkt till dottern och frågade vad hon visste om att blanda färger och hur hon ville ha det, imponerade på mig. De har förstått detta med att engagera barn!
När personen som hjälpte dottern ville sätta sig och visa hur man blandade olika färger för att få andra färger så tittade dottern på mig med en suck och sade sedan till kvinnan att hon minsann kunde det där haha.

Första pappret fylldes snabbt av huvuden med öron, solar i alla möjliga färger och sedan ville hon måla på kartongpappret som hon upptäckte under. När hon var färdig så rumlade vi runt i biblioteket medans målningarna torkade.

Där insåg jag att jag även närt en vildbase vid min barm (sonen).... Att springa är kul men att stanna när det plötsligt kommer ett trappsteg ner är inte hans starka sida....

Plötsligt upptäcker hon detta med fingeravtryck.

Molnet färdigt, en sol ska det vara sen.