Och så jag då
onsdag 3 augusti 2011
Könets betydelse, tankar runt barn.
19:57
Det skrivs en del i blogosfären angående detta med kön på barn. Inte bara i rent genusinformativt syfte utan också angående detta att önska ett visst kön på det barn man väntar.
Jag önskade nog inget speciellt när vi väntade "Ängeln" men när vi, efter att ha förlorat honom, väntade barn igen önskade jag en flicka just för att det skulle kännas så märkligt att få en pojke.
Vi fick en flicka och jag ska inte sticka under stol med att det var helt på sin plats för mig när nästa barn var en pojke. Då kunde jag liksom orka ta emot en pojke efter flera år.
På detta sätt kunde jag känna att ingen av barnen var en ersättning för pojken vi förlorade utan välkommen som sig själv.
På sätt och vis har jag haft lite speciella anledningar till att önska det ena eller det andra som kanske inte riktigt kan jämföras med "gemene mans" anledningar och jag vet inte hur jag i händelse av att vi inte förlorat vår första son, hade tänkt angående eventuella syskon. Troligen hade vi inte ens skaffat något syskon, men det är en helt annan historia.
Är inte det barn man väntar välkommet med hela hjärtat oavsett kön så kanske man helt enkelt inte ska välja att skaffa barn/fler barn.
Man kan ju inte gå runt resten av livet och fundera på hur det blivit om man fått "det andra könet".
Låter lite hårt kanske...
Andra som skriver tänktvärt angående barns kön:
Nina Ruthström
Skrotmamman Skrotar vidare (2 länkar)
Lady Dahmer
En tråd på familjeliv.se med många tankar i svaren.
Jag önskade nog inget speciellt när vi väntade "Ängeln" men när vi, efter att ha förlorat honom, väntade barn igen önskade jag en flicka just för att det skulle kännas så märkligt att få en pojke.
Vi fick en flicka och jag ska inte sticka under stol med att det var helt på sin plats för mig när nästa barn var en pojke. Då kunde jag liksom orka ta emot en pojke efter flera år.
På detta sätt kunde jag känna att ingen av barnen var en ersättning för pojken vi förlorade utan välkommen som sig själv.
På sätt och vis har jag haft lite speciella anledningar till att önska det ena eller det andra som kanske inte riktigt kan jämföras med "gemene mans" anledningar och jag vet inte hur jag i händelse av att vi inte förlorat vår första son, hade tänkt angående eventuella syskon. Troligen hade vi inte ens skaffat något syskon, men det är en helt annan historia.
Är inte det barn man väntar välkommet med hela hjärtat oavsett kön så kanske man helt enkelt inte ska välja att skaffa barn/fler barn.
Man kan ju inte gå runt resten av livet och fundera på hur det blivit om man fått "det andra könet".
Låter lite hårt kanske...
Andra som skriver tänktvärt angående barns kön:
Nina Ruthström
Skrotmamman Skrotar vidare (2 länkar)
Lady Dahmer
En tråd på familjeliv.se med många tankar i svaren.
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
5 kommentarer:
Hej
Fin blogg!
Könet spelar verkligen ingen roll, men i din situation förstår jag dig. Det var samma för min väninna.
Ha en fin sommar=)
Ja det är lite skillnad om man tex väntar det första barnet och vill ha det ena eller det andra. Vilket kön det än blir ska det vara lika välkommet.
Svar: Vet du inte hur övergången blir? Det vet jag ;)
Men fy! Håller tummar och tår att det går bra för dig på måndag då gumman. Kram
Svar: Ja Jenny säger att hon aldrig träffat på konstigare katter än mina haha.
Svar: Ja SJ är rena skiten men vad fan ska vi åka med annars liksom Häst och vagn?
Nej gud nej du ska inte följa min blogg om du känner så. De flesta som läser känner väl inspiration och kärlek verkar det som. Kommenterade mest för att jag är intresserad av genussnack=)
Jag håller med dig och förstår att det i din situation fanns en helt annan anledning till varför du önskade ett specifikt kön.
Samtidigt kan jag dock fundera på det där med att önska sig ett kön och undrar hur allvarligt det är för de som önskar sig det ena eller det andra. Måste det innebära att "fel" kön blir mindre älskat eller kan det vara så att dagen då barnet väl kommer spelar det egentligen ingen roll? Vilket kön mina barn har spelar egentligen roll då de är lika älskade oavsett eftersom könet är ganska oväsentligt. Dock tänker jag en del kring den dagen då sonen exempelvis kommer i puberteten, den tiden finns det stor risk att jag som kvinna kommer bli exkluderad då jag inte har samma erfenhet kring det som maken. Jag vet hur det kan vara att föda fram ett barn men inte hur det kan vara att stå vid sidan om. Som sagt så spelar det egentligen ingen större roll vilket kön det är på mina barn men samtidigt kan jag tänka mig att det i vissa fall(pubertet och liknande) kan vara "lättare" att få en flicka då ens erfarenheter kan vara mer lika (sen är allt självklart individuellt men oftast kanske det finns en del gemensamma nämnare).