Här hemma har dottern svåra abstinensbesvär.

Inte efter glass och annat sött, nej det får hon i sig i en daglig dos (tyvärr?).
Inte heller efter sin Galaxa-skiva som var försvunnen i över ett halvår men plötsligt hittades bakom hennes böcker.

Det är kompisarna det längtas efter...
2 tjejer från dagis och en vän hon träffat hos sina kusiner (som det också längtas efter, trots att de träffas typ en gång i veckan)
När vi talade om att dagis börjar på måndag var det som om hon inte kunde tro sina öron.

Vad gör man då som liten flicka när man längtar så? Jo, man beklagar sig. Går en bit ifrån tråkiga mamma och muttrar för sig själv om allt roligt man ska göra med sina vänner.
Sen frågar hon om vi inte kan flytta någonstans.

Någonstans där mina vänner är. Heeela tiden!

Nåde de två flickorna om de inte är där på måndag. Jag kan ha lovat för mycket, typ...