Igår kväll var det som om någon slog en klubba i huvudet på mig och det jag trodde var en förkylning innan bröt ut till en fullfjädrad FÖRKYLNING!
Ögon och näsa rann, hostan tog fart och jag i princip svimmade ner i soffan när maken (tack och lov en aning tidigare än i vanliga fall) klev in genom dörren.

Han föreslog då att vi skulle höra om hans mamma hade möjlighet att ta hand om sonen under onsdagen och när det gick så bra så, kom han på att de skulle åka över för att sova över där.
Detta för att jag skulle kunna få en natts ostörd sömn när jag nu var så förkyld. Superidé!

Det var väldigt tomt på kvällen och det kändes konstigt att inte stoppa om sonen lite grann i hans spjälsäng när jag gick och lade mig i sängen (efter att ha sovit fram och tillbaka i soffan sedan dottern somnade) men det var skönt att de gånger jag vaknade under natten så var det bara att vända sig om och somna om.
Är det inte konstigt egentligen.... Att trots att man inte har ett barn som väcker en på morgonen så vaknar man ändå med jämna mellanrum av sig själv (eller hostan....).

Jag hoppas sannerligen att vi är piggare och friskare till helgen eftersom makens 91-åriga mormor kommer hit till Sverige då!
Trodde aldrig jag skulle få chansen att träffa krutgumman igen och jag blir så otroligt glad över att barnen får möjlighet att träffa henne!
Kan ni tänka er. Mina barns gammelfarmor, farmors mamma, Madarjoon!