Tung i benen, lite träningsvärk i skrattmusklerna, värk i svanken, trött som en gnu.
Dagen efter..Gröna Lund!

Jag och dottern åkte hemifrån vid 11.30 för att hinna äta lite lunch innan vi skulle träffa svägerskorna och mina barns kusiner utanför Grönan klockan 13.
Färden gick via Slussen så hon återigen skulle få åka med Djurgårdsbåtarna. Att stå på bänken och titta ut genom fönstret på allt hon ser och fråga mig tusen frågor alternativt hitta på en massa historier om det hon ser, det skulle hon nog kunna göra hela dagen om hon fick.

Eftersom dottern är 3 år fick hon gå in gratis och även åka allt gratis, så länge det inte fanns någon längdgräns, vilket blev en aning billigare än för kusinernas mamma.

Jag lärde mig dock att man kanske ska mäta sin dotter innan man åker till Grönan.
Förr så hade de mätstickor i början av kösystemet vid varje attraktion som hade en gräns, det har de inte nu.
Visserligen står det vid varje köstart vilken längd som gäller men jag lovar att jag inte var den enda som stod där som ett fån med ledset barn när vi väl kom längst fram i kön och personalen stoppar in dottern under någon form av metallstång som de fällde ner över henne och säger:

Tyvärr, du är för liten för att åka den här. Du får gå ut igen.

Usch vilken dåligt samvete jag fick när dottern började storgråta såklart.
Inte blev det bättre för att personalen bad oss vänta och sedan sprang för att hämta ett "Diplom" som gav henne rätten att gå före i kön och åka gratis den dagen hon "växt till sig lite".
Något sådant förstår ju inte hon.

Men jag tror hon glömde det ganska snabbt.

(oups vad klockan blev mycket, nu måste jag rafsa ihop oss här och ge oss iväg till Skrotmamman.)