Min make kom hem och somnade sedan utslagen av morfin i soffan bredvid mig igår.

Han drog ut på tiden att gå och fixa till tanden när en fyllning föll ur...
Jag trodde han fixat det och han "glömde" det tills det började göra riktigt ont.

Om han vetat vad som väntat honom så hade han under pistolhot om det behövts (inte för att han äger någon men ni förstår...) tvingat närmsta tandläkare att ordna med ny fyllning omedelbart.
Senaste månaden har han varit flera gånger hos tandläkaren och nästa tid skulle varit nästa söndag (japp, en söndag!) men han var tvungen att ringa och boka en akuttid i morse för det hade gjort så djävulusiskt ont i natt...

Han fick en tid under dagen och jag fick på eftermiddagen ett sms som löd: "1,5 timme i stolen, lever fortfarande..."
Under nästan 2 timmar hade det grävts, mejslats i käkbenet och hållits på.. Det var visst några rötter som inte ville komma ut...

Sedan skickades han hem med rådet att ta några ipren!
Det tänkte han inte alls nöja sig med så han gick till farbror doktorn och fick sig lite starkare grejer helt enkelt, som han var tvungen att vänta med att ta tills han kom hem eftersom han skulle köra.
Stackarn såg helt förstörd ut av smärtan när han kom hem.

Så nu går jag och borstar tänderna lite extra noga, och använder tandtråden, som vanligt faktiskt...