Och så jag då
måndag 2 maj 2011
Aliis si licet, tibi non licet
07:25
Så har första veckan, i kampen mot den där sockertarmen som suuuger i magen, passerat.
Jag känner mig fasligt stolt över att ha klarat av sockersuget eftersom jag även har haft den där speciellt kvinnliga veckan samtidigt.
Ingen coca-cola, inget godis, ingen choklad, kakor, bullar, chips....Inga onödigheter alls av det slaget!
Jag vill verkligen framhålla att ni som känner mig, som kanske träffar mig under denna månad, inte ska känna att ni inte kan äta liknande saker bara för att jag avhåller mig från det.
Man måste mötas av frestelser för att känna sig riktigt stolt över vad man kan motstå!
Och nästan en vecka har gått av Willvin Walkers.
Jag har haft ganska så ont i framförallt ena foten alla kvällar men jag kan villigt erkänna att det känns väldigt skönt att ha rört så pass mycket på mig varje dag.
Nåja, lördagen var väl i lataste laget i jämförelse men men....
Igår blev det både en långpromenad på förmiddagen med en sovande son i vagnen och 60-70-tals musik i öronen. Hej och hå vad det blåste kan man lugnt säga!
På eftermiddagen blev det en tur till och från farmor medels kommunala färdmedel för att hämta hem dottern som sovit över där. Då kan jag berätta att det inte är alldeles nära pendeltågsstationen hon bor och jag tog inte bussen, så där blev det också en härlig massa steg.
Gårdagens steg:
Jag känner mig fasligt stolt över att ha klarat av sockersuget eftersom jag även har haft den där speciellt kvinnliga veckan samtidigt.
Ingen coca-cola, inget godis, ingen choklad, kakor, bullar, chips....Inga onödigheter alls av det slaget!
Jag vill verkligen framhålla att ni som känner mig, som kanske träffar mig under denna månad, inte ska känna att ni inte kan äta liknande saker bara för att jag avhåller mig från det.
Man måste mötas av frestelser för att känna sig riktigt stolt över vad man kan motstå!
Och nästan en vecka har gått av Willvin Walkers.
Jag har haft ganska så ont i framförallt ena foten alla kvällar men jag kan villigt erkänna att det känns väldigt skönt att ha rört så pass mycket på mig varje dag.
Nåja, lördagen var väl i lataste laget i jämförelse men men....
Igår blev det både en långpromenad på förmiddagen med en sovande son i vagnen och 60-70-tals musik i öronen. Hej och hå vad det blåste kan man lugnt säga!
På eftermiddagen blev det en tur till och från farmor medels kommunala färdmedel för att hämta hem dottern som sovit över där. Då kan jag berätta att det inte är alldeles nära pendeltågsstationen hon bor och jag tog inte bussen, så där blev det också en härlig massa steg.
Gårdagens steg:
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
4 kommentarer:
Bra jobbat vännen! Så ska det vara :) Det går också lite lättare nu när det är vår och skönt vänder med både promenader och sockerförbud tycker jag :)
Grattis till att vara "Veckans blogg" och grattis till din fina karaktär... kan du inte smitta mej lite med den? Jag läser om 100 åringen just nu, är i början av boken men gillar den. Kram Asta
Bra kämpat! Själv tar jag gärna hänsyn till andra, men brukar aldrig tänka att "nu får jag inte äta/drick för att HON sitter mitt emot mig" ;-)
Det är kallt nu. Inte alls kul. Ska tänka på dina promenader när jag knallar ner till dagis om ett tag.
Va duktig du är :) Håller själv på att gå ner i vikt, tränar och äter nyttigare, lyckade t.o.m. hålla mig borta från en jordgubbstårta som serverades igår på mormors kalas :) Men åh va frestande det var!