Och så jag då
söndag 3 april 2011
Och sen så kändes det lite bortkastat liksom
18:47
När dottern kom hem och konstaterade att hennes rum "fortfarande är jättelortit ju mamma" så sa jag att vi skulle städa det tillsammans, i sann barnuppfostringsanda (eller något).
Det slutade med att jag städade...dottern försökte plocka fram nya grejer och vi var lite smått osams ett tag.
Till slut var jag nöjd och gick glad ut ur rummet.
När jag, ca 20 minuter senare, är på väg att flytta några av hennes saker från vardagsrummet möts jag av nedanstående syn.
Och i sann "Cry of the day"-anda säger jag bara så här:
Det slutade med att jag städade...dottern försökte plocka fram nya grejer och vi var lite smått osams ett tag.
Till slut var jag nöjd och gick glad ut ur rummet.
När jag, ca 20 minuter senare, är på väg att flytta några av hennes saker från vardagsrummet möts jag av nedanstående syn.
Och i sann "Cry of the day"-anda säger jag bara så här:
Och så gråter man!
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
2 kommentarer:
ÅH vad det där känns igen. De kan verkligen konsten att vända upp och ner på ALLT inom loppet av minimal tid. Haha.
Hade hon tänkt sig att du skulle ägna egentiden åt att städa!? GLÖM DET, TJEJEN, MAMMA VILADE OCH NJÖT! :-D
PS - grönt ljus här hemma. Vi löser det. Vi hörs.
Numera ligger det inte så där söta leksaker på ungarnas rum utan snarare disk å skitiga kläder till förbannelse. Men känslan av "a mess" är den samma.
Klänningen ja. Vi kommer bli pinglor allihop. Får väl lägga ut bilder på våra bloggar. Det är skit att Indiska inte har online försäljning. Jag har inte Indiska varesej i min stad el grannstaden.
Lite mera meck... men min ska den bli :)
Kram Asta