Hej och hå!
Gårdagen var verkligen underbar.
Fint väder, strålande sol och ca 20 grader där vi gick i solen! Tänk att få gå i bara vårjackan redan!
Och dottern var så duktig och knatade runt en hel del för egen maskin! Sonen skötte sig också alldeles ypperligt fast han inte såg så mycket av de få djuren som visade sig!
(Många apostrofer blir det haha.)

Vi handlade en sväng på vägen hem och så lagade maken supergod mat medans jag förvandlades till någon form av ovädersmoln som drog omkring, muttrade, surade och klagade.
När jag tröttnade på en flaska med zigeunersås som inte ville släppa ifrån sig någon sås och dängde iväg den över diskbänken (med stänk både här och där, ja då passade det att släppa ifrån sig såsen minsann) så insåg jag själv att jag verkat tappa det superhumör jag haft under dagen.
Jag kände mig verkligen PMS:ig!

Fortsatte med att klaga på att svamparna blivit för starka och muttrade om annat också och så plötsligt kom jag på mig själv igen. Jag bad om ursäkt för att jag var en surpuppa och försökte skärpa till mig.
När maken lekte lite med barnen och jag plockade iordning efter middagen så insåg jag att det antagligen var min onda fot som fick mig på dåligt humör.
Förstår inte varför den ska trilskas så men att gå, gå, gå i över 4 timmar är kanske inte riktigt vad den foten anser vara en underbar dag.