Min lilla son, allmänt kallad "Rödsstjärt" härhemma just nu, ägnade gårdagen åt att skrika. Sen ägnade han kvällen åt att skrika.
För att verkligen visa hur ont han hade i sin lilla rumpa så skrek han sig i princip blå till klockan halv 1 ungefär då han somnade i total utmattning. För att en timme senare vakna och dricka sin flaska, bajsa lite, skrika i en halvtimme till och sen somna i ännu större utmattning.

Sen sov han, gott, resten av natten.

Då kan man tycka att en sovmorgon vore att föredra. Man vill ju ha ett visst antal timmar skönhetssömn.
Kan man tycka...
Det tyckte inte sonen!
Han vaknade som vanligt strax efter kl.6. Jätteglad!

Igår blev hans rumpa rödare och rödare, mer och mer svullen och inget vi gjorde hjälpte.
Jag har aldrig blivit så nerkissad i hela mitt liv eftersom han fick lufta stjärten i stort sett hela dagen och inte ville sitta på sin rumpa alls utan bara hänga i olika konstellationer i min famn.
Hans små skitfisar hamnade dock alltid på golvet, som tur är.

Till slut kom pappa hem med Inotyl som min vännina Linda rekommenderade och tillsammans med en skvätt Alvedon så tror jag att det var det som tillslut gjorde susen.

Nu på morgonen börjar det se bättre ut och han sitter faktiskt på sin rumpis och äter frukost med mig och dottern. Hallelulja!