Vilken natt.... och inte i uttryckets mest positiva form utan snarare formen av "tandsprickning hos sonen".
Ni som har barn vet vad jag menar och ni andra kan be en vän väcka er medelst skrikning och hysteriskt kastande av sin kropp. Och så försöker ni lugna personen och hålla i den samtidigt...i ungefär 30 minuter åt gången....en gång i timmen. Eller varannan som det var framåt morgonen.

Men det är märkligt.
Jag drack 2 glas Champagne igår och kände mig bara gladare, inte berusad, för att sedan somna bra och sova en stund i godan ro.
Sen började sonen...

Jag blev inte irriterad över situationen, gav maken nästintill ett leende när han bytte av. Tänkte what the heck och inte amendetvardåsjälvaf....n när sonen inte slutade skrika och gick ut i vardagsrummet för att ta sonen igen.
Tänkte lite "Maken har vunnit pris, han kan väl förtjäna att sova en natt" istället för "Ska det vara så svårt att få ungen att vara tyst!".

Och när sonen vid 6-tiden ville vakna för dagen. Ja, då kände jag mig inte ens speciellt trött!

Kan Champagne på kvällskvisten vara lösningen för en trött småbarnsmorsa?!