Och så jag då

About Me
- Martina
- Stockholm, Sweden
- Vill du veta mer allmänt om mig så kika gärna under "Här är jag"-fliken. Välkommen hit!
Arkiv
- mars 2015 (6)
- januari 2015 (2)
- november 2014 (11)
- oktober 2014 (8)
- september 2014 (2)
- augusti 2014 (2)
- juli 2014 (5)
- juni 2014 (1)
- maj 2014 (8)
- april 2014 (21)
- mars 2014 (12)
- februari 2014 (19)
- januari 2014 (24)
- december 2013 (13)
- november 2013 (18)
- oktober 2013 (23)
- september 2013 (25)
- augusti 2013 (7)
- juli 2013 (9)
- juni 2013 (10)
- maj 2013 (7)
- april 2013 (25)
- mars 2013 (6)
- februari 2013 (11)
- januari 2013 (14)
- december 2012 (11)
- november 2012 (15)
- oktober 2012 (36)
- september 2012 (32)
- augusti 2012 (35)
- juli 2012 (25)
- juni 2012 (21)
- maj 2012 (22)
- april 2012 (11)
- mars 2012 (32)
- februari 2012 (36)
- januari 2012 (52)
- december 2011 (73)
- november 2011 (87)
- oktober 2011 (106)
- september 2011 (78)
- augusti 2011 (54)
- juli 2011 (82)
- juni 2011 (62)
- maj 2011 (79)
- april 2011 (74)
- mars 2011 (88)
- februari 2011 (56)
- januari 2011 (76)
- december 2010 (89)
- november 2010 (116)
- oktober 2010 (114)
- september 2010 (34)
Yppats
Barnen
Tankar
Glädje
Maken
Sömn
Sjuk
Produkt
Gnäll
Bloggar
Shoppa
Mat
Dagis
9-5
Barnamun
Vänner
Släkten
Humor
Utveckling
Lekar
Hushållsarbete
Kärlek
Humör
Väder
Motion
Recension
TV
Tävlingar
Träning
Fest
Facebook
Sjukhus
Bok
Engagemang
30 dagar
Event
Film
Resa
Vinst
Dagens
Willvin
Baka
Musik
Öppna Förskolan
Boet
Debatt
Utseende
Bonusen
Alkohol
Vagn
Ängeln
Mamma
Citat
Läst
Vinnare
Restaurang
Bilen
Vikt
Pengar
Spot and Tell
Dator
USA
Politik
Smartson
Flaska
Buzzador
Post
Allergi
BVC
EFIT
Skola
Gästinlägg
Säljes
Allt är mitt så fråga först!. Använder Blogger.
fredag 11 mars 2011
Rekord i kortast sjukdomsperiod
Hade ont i kroppen hela dagen igår, från att jag vaknade genom hela dagen förutom under någon timme mitt på dagen när jag fick en Alvedon Forte av min mamma.
Vanliga alvedonen räckte inte alls för att avbryta smärtorna.
Jo, det var verkligen smärtsamt.
Framåt sena eftermiddagen satt jag här hemma med barnen och tyckte synd om mig som frös så.
Drog på mig extra tröja och när jag på det drog på mig morgonrocken insåg jag att det var dags att ta tempen.
Jomenvisst, 38 grader och stigande...
Slängde iväg ett mail till maken och förklarade sedan för min kloka dotter att jag mådde dåligt och hade feber så det vore bra om hon var en snäll flicka resten av kvällen och inte bråkade med mig eller sin bror.
Om hon var snäll sen? OM! Hon var så gullig mot mig och sin bror så.
Efter ett tag låg jag nerbäddad, i alla kläderna, i soffan med täcket runt mig och sonen stod bredvid soffan och skrattade åt mig.
(Undrar om han trodde jag skojade på något vis haha)
Ringde sedan maken för att be honom komma hem tidigare för jag trodde inte jag skulle orka ta hand om barnen så mycket längre.
Då var han redan halvvägs hemma.
Han hade släppt allt och skyndat sig hem när han fick mitt mail!
Jag beklagade mig över att ha fått influensa och lade mig tidigt efter ett värmande bad. Hade tur att sonen hade en bra natt (förutom att han tyckte det var en bra ide att lägga av en laddning efter nattflaskan...men han somnade iaf snällt om efter blöjbytet).
Och så vaknade jag i morse, fortfarande med värk i kroppen men inte som igår, feber lyste med sin frånvaro och har inte dykt upp än så jag hoppas och håller tummarna för att detta var den kortaste varianten av influensa jag varit med om.
Vanliga alvedonen räckte inte alls för att avbryta smärtorna.
Jo, det var verkligen smärtsamt.
Framåt sena eftermiddagen satt jag här hemma med barnen och tyckte synd om mig som frös så.
Drog på mig extra tröja och när jag på det drog på mig morgonrocken insåg jag att det var dags att ta tempen.
Jomenvisst, 38 grader och stigande...
Slängde iväg ett mail till maken och förklarade sedan för min kloka dotter att jag mådde dåligt och hade feber så det vore bra om hon var en snäll flicka resten av kvällen och inte bråkade med mig eller sin bror.
Om hon var snäll sen? OM! Hon var så gullig mot mig och sin bror så.
Efter ett tag låg jag nerbäddad, i alla kläderna, i soffan med täcket runt mig och sonen stod bredvid soffan och skrattade åt mig.
(Undrar om han trodde jag skojade på något vis haha)
Ringde sedan maken för att be honom komma hem tidigare för jag trodde inte jag skulle orka ta hand om barnen så mycket längre.
Då var han redan halvvägs hemma.
Han hade släppt allt och skyndat sig hem när han fick mitt mail!
Jag beklagade mig över att ha fått influensa och lade mig tidigt efter ett värmande bad. Hade tur att sonen hade en bra natt (förutom att han tyckte det var en bra ide att lägga av en laddning efter nattflaskan...men han somnade iaf snällt om efter blöjbytet).
Och så vaknade jag i morse, fortfarande med värk i kroppen men inte som igår, feber lyste med sin frånvaro och har inte dykt upp än så jag hoppas och håller tummarna för att detta var den kortaste varianten av influensa jag varit med om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Håller tummarna för det jag med. Och håller tummar och tår för morgondagen. Hur och när blir det?
vad skönt! själv brukar jag också ha extremt korta sjukdomsförlopp; vet nästan inte hur det känns att vara sjuk i mer än 2 dagar...
Sambon min är tvärtom; när han väl blir sjuk så är det sängliggande och total hjälplöshet i flera dagar ;)