Linda - en småbarnsmamma med cancer

Har följt hennes blogg sporadiskt senaste året. Sporadiskt, då hennes kamp har väckt tankar hos mig om hur man själv skulle reagera. Om man fick ett sådant hemskt besked - Cancer...
Sedan jag såg henne på Mama-galan 2010 när hon tog emot pris som Årets Hjältemama, har hon känts än mer verklig om man kan säga så. Där stod hon, hon var verkligen en verklig kvinna.
En stark kvinna med en stark sjukdom.

Senaste dagarna har jag fått hjärtsnörp och tårar i ögonen så fort jag har sett på Bloglovin att hennes blogg har ett nytt inlägg.
Det är inte långt kvar nu, har jag tänkt och tänkt och tänkt. Innan jag till slut klickat på länken för att gå in och läsa.
Varje gång har jag hoppats att det inte ska vara någon av hennes vänner eller Lars som skrivit något utan Linda själv som meddelar att hon nu mår bättre. Att hon fått vila i och med de starkare smärtstillande och den extra syre hon fått.

Och så ser jag.

Ett nytt inlägg.

Nu har hon somnat in.

Flyg försiktigt Linda, låt dina nya vingar föra dig till glädje och frihet.