I lördags skulle vi iväg och stooorhandla var det meningen.
När vi svängde in på parkeringsplatsen vid den utvalda mataffären så insåg vi att det var lönehelg och att vi inte hade någon lust, what so ever, att trängas bland 7 miljoner bilar på parkeringen eller 40 miljoner handlande medmänniskor inne i affären så vi svängde ut från parkeringen lika fort och åkte och åt indiskt istället.
Ett mycket bättre val av sysselsättning enligt oss en lördag runt lunchtid.

Så föreslog maken då att han skulle komma hem tidigare på måndagen så att vi kunde åka då istället.
Det blev dock lite stressigt på hans laboratorium pga en akut patientgrej så han kom inte hem förrän typ 22.30 istället för vid lunch, så som man kan förstå var det inte läge att åka och handla.

Detta ledde till att vi istället valde att lämna dottern på dagis som vanligt i morse och sedan bege oss iväg med inköpslistan i högsta hugg.
Nu skulle här handlas i ro för alla andra som handlar.

Sonen fick sig en flaska mat i bilen på väg till affären så han sov gott under hela trippen (ända tills vi kom hem igen och en stund till!).

Det var som vi trodde väldigt lugnt och skönt och nästintill folktomt i affären strax efter 9 på morgonen MEN
jag hade inte riktigt räknat med att maken skulle ooosa av "skynda, skynda" :-)
Så jag föll in i rutinen "springa hit och dit", "tar du det så tar jag det" och i slutet hoppade vi över lite saker som inte kändes akuta och skyndade hem igen.

Jag erbjöd mig att plocka upp varorna när vi kom hem och han tog sin ryggsäck och begav sig till arbetet i en hast.

Så mycket för lugn och skön storhandling.
Och snablar vad dyrt det är att storhandla!