Maken låg i ena soffan och hade somnat igår kväll.
Bredvid honom, i andra soffan, sitter jag och dottern och disktuerar huruvida hon verkligen är hungrig igen eller kanske borde dricka lite mjölk och sen gå och lägga sig.

Senaste tiden har hon ofta plötsligt blivit lite hungrig när det är dags att gå och lägga sig. Eftersom jag har en systerson som var väldigt bestämd över att han höll på att svälta ihjäl när han var liten och egentligen var väldigt trött.
(Min syster uttryckte förfäran över om grannarna skulle tro att de verkligen svälte honom såsom han höll på att rya om hunger och "jag svälter ihjäl" på kvällen vid sängdags :-)
Det kan också vara så att den älskade lilla har kommit på att "om man måste äta lite så drar man ju ut på tiden" = inte omedelbart läggdags

Vi satt i allafall och dividerade över detta och jag tyckte hon kunde prova med lite mjölk först.

Då säger maken plötsligt:

Vi kan prova med lite mjölk så får vi se om apparaten fungerar då.

Han tittade upp alldeles efter att ha sagt detta och såg lite konfunderad ut och viftade lite med handen och sa att han visst hade somnat.
Och ja, han är välkänd härhemma för att kunna prata och argumentera och ha sig i sömnen.

Jag kunde inte låta bli utan brast ut i en total skratt attack och dottern som nog inte riktigt hade förstått vad som hänt föll i skratt hon också och så ägnade vi 5 minuter åt att hysteriskt skratta åt "knasiga pappa".
Sådana skratt är så härliga, speciellt när man är fasligt trött och funderar på att lägga sig tillsammans med dottern.

Maken förklarade sedan att de hade haft problem med en apparat på laboratoriet i veckan och att han antagligen hade börjat drömma om detta. Han kom själv inte ihåg vad han sagt och det tog ett tag innan jag lyckades tala om exakt vad han sagt.

Jag föreslog att de skulle testa med lite mjölk i apparaten, man vet aldrig...
I drömmarnas värld bearbetas den vakna tidens problem.