Iklädda massor av kläder begav vi oss ut, jag och dottern, för att inviga guldpulkan som hon fick av Linda med familj vid deras besök igår.
Dottern var mer normalt varmt klädd själv hade jag linne, långärmad topp, tröja, dunjacka, mössa, halsduk och vantar på överkroppen och långkalsingar, jeans och över det ett par tjocka mjukisbyxor!
På fötterna hade jag strumpor, raggsockar (som mamma stickade till mig när jag var "liten") och till det hade jag ett par stövlar med klack.
Knäppa skor, jag vet, men de visade sig riktigt bra att ha i pulkabacken.
Man körde bara ner klackarna om man började glida bakåt när vi kämpade uppåt efter varje fartfylld resa nerför!
Dottern som vi ofta hör säga: "Kan du bära mig! Jag kan inte gååå."
Hon kämpade sig tappert upp för backen alldeles själv efter varje åk!





När man, på väg hem, ombeds att gå upp för trappan själv så måste man ju få protestera lite ( hela tiden med ett skratt i mungipan).

Appropå "vägen hem", så joggade jag hela vägen hem från pulkabacken!
Med tanke på att jag inte joggat sen typ gymnasiet och definitivt inte så där påpälsad och med klackstövlar... Så tycker jag att jag är värd en stooor klapp på axeln!

När vi kommit hem igen, fikat och värmt upp oss lite bar det av till farmor i snöstormen.
Snacka om att dottern var överlycklig när hon märkte att det låg en nyårspresent till henne under farmors gran!


Och sonen då?
Han ägnar sig mest åt att ta sig upp på knä och står sen där och gungar på alla fyra!
Rätt vad det är går han och ska på sin första egna utlandsresa....