Och så jag då
måndag 3 januari 2011
Oväntade telefonsamtal
21:57
Idag mitt upp i sonens lunch ringde telefonen och fast det var ett nummer jag inte kände igen valde jag att svara trots att jag var en aning upptagen, just för att dottern går på ett annat dagis nu under jul/nyår och jag inte har en aning vilket nummer de har.
Ja, jag vet..orutin...
Döm om min glada förvåning när det var en gammal arbetskamrat som ringde.
Vi jobbade nära tillsammans under 4 år och splittrades i samband med förr förlagsavdelningen vi drev inom Försäkringskassans informationsavdelning flyttades till Arvidsjaur. Dit vi inte var intresserade av att flytta!
Hon är 62 år nu och vi har inte setts på nästan 3 år och då bara kort, bland en massa andra på en återträff med andra tidigare arbetskamrater från intresseorganisationen vi arbetade på innan vi hamnade på Försäkringskassan.
Men ändå kändes det verkligen som en riktigt nära gammal vän som ringde!
Oj, vad jag saknat henne, var min första reaktion.
Eftersom vi efter sonens matstund skulle iväg för att hämta dottern så blev det ett alldeles för kort samtal och vi bestämdes för att höras snart igen för att bestämma träff.
Och den här gången är det inte tomt prat så som det kan vara när man träffar en gammal bekant och säger att man ska ses och fika någon gång.
Åh vad jag ser fram emot det!!
Ja, jag vet..orutin...
Döm om min glada förvåning när det var en gammal arbetskamrat som ringde.
Vi jobbade nära tillsammans under 4 år och splittrades i samband med förr förlagsavdelningen vi drev inom Försäkringskassans informationsavdelning flyttades till Arvidsjaur. Dit vi inte var intresserade av att flytta!
Hon är 62 år nu och vi har inte setts på nästan 3 år och då bara kort, bland en massa andra på en återträff med andra tidigare arbetskamrater från intresseorganisationen vi arbetade på innan vi hamnade på Försäkringskassan.
Men ändå kändes det verkligen som en riktigt nära gammal vän som ringde!
Oj, vad jag saknat henne, var min första reaktion.
Eftersom vi efter sonens matstund skulle iväg för att hämta dottern så blev det ett alldeles för kort samtal och vi bestämdes för att höras snart igen för att bestämma träff.
Och den här gången är det inte tomt prat så som det kan vara när man träffar en gammal bekant och säger att man ska ses och fika någon gång.
Åh vad jag ser fram emot det!!
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
4 kommentarer:
Haha kul att höra att man fortfarande kan locka fram ett leende :)
någon dag kommer någon ringa mig och vilja träffas... någon dag...
/joelsunderbara.blogg.se
Visst är det härligt att prata med nån gammal vän så där? :-)
Sv: Sjukskrivning finns i det här landet, men inte alls på samma sätt som i Sverige. Vi har ju pratat om att jag inte kommer att återvända till jobbet efter att bebben är född ändå, så vi får se hur det blir.
Sorgligt kommer det bli i vilket fall som helst. Jag trivs nåt så otroligt bra på mitt jobb. Jag har jobbat där i 12 år nu, och jag gillar alla mina arbetskamrater och chefer.
Vilken kul överraskning efter 3 år =) ...man känner direkt skillnad tycker jag - mellan de som är verkliga vänner och som man så gärna träffar igen, pratar med igen och när de frågar hur det är så bryr det sig - jämfört med dem som visslar förbi i livet, säger att man ska höras och frågar hur man mår - fast de vill inte höra svaret... you know the type =)
Jag hade speciellt en person på mitt gamla jobb som alltid kvittrade runt, låtsades bry sig - frågade hur det var men var aldrig intresserad av svaret... åh vad jag älskade att stanna upp henne och börja prata - bara för att...
Svar: jaaaa - jag älskar administrationsråttor... jag är en själv...!!! Admin is the shit liksom... (utan admin är det rörigt)!
Kram