Och så jag då
torsdag 30 december 2010
Och natten verkade lite för lång
10:52
Väldig ondmagad stackars son vi hade i natt.
Han somnade lugnt och fint men vaknade sedan vid 22-tiden och hade uppenbara magproblem.
Vred och vände sig, drog upp eller stretchade benen ackompangerat med ibland riktigt höga smärtfyllda skrik.
Och så lugnade han ner sig en stund för att plötsligt sätta igång igen, stackarn.
Efter över en timme kom en liten prutt och jag funderade på om verkligen var den som hade orsakat så mycket gråt och skrik.
Han somnade i alla fall med ett litet leende bredvid mig i soffan och jag bar in honom i hans säng och kunde äntligen gå och lägga mig själv.
En timme senare var magvärken tillbaka igen...och så var natten fram och tillbaka.
Vid 4-tiden bajsade han efter mycket stånk och lugnade sig äntligen... i ca 2,5 timme.
Efter ytterligare en laddning och ett nytt blöjbyte var grabben pigg piggelin och jag kände mig som om jag hade gjort ungefär tusen situps under natten.
Magen värkte och jag fick för mig att det var pga alla gånger jag satt mig upp i sängen och plockat upp sonen.
Nu några timmar senare är jag om möjligt ännu tröttare och magvärken har inte släppt så det är väl något annat som spökar.
Och det är ju synd för det hade ju varit praktiskt om man åtminstonde fick lite magrutor av nattvaket!
Dottern är dessutom hemma från dagis hon med eftersom vi planerat det så men med maken på labbet och två barn med underligt mycket energi så är det en aning tufft idag.
Borde städa inför morgondagens middagsbjudning också...det blir ett senare dilemma .
Han somnade lugnt och fint men vaknade sedan vid 22-tiden och hade uppenbara magproblem.
Vred och vände sig, drog upp eller stretchade benen ackompangerat med ibland riktigt höga smärtfyllda skrik.
Och så lugnade han ner sig en stund för att plötsligt sätta igång igen, stackarn.
Efter över en timme kom en liten prutt och jag funderade på om verkligen var den som hade orsakat så mycket gråt och skrik.
Han somnade i alla fall med ett litet leende bredvid mig i soffan och jag bar in honom i hans säng och kunde äntligen gå och lägga mig själv.
En timme senare var magvärken tillbaka igen...och så var natten fram och tillbaka.
Vid 4-tiden bajsade han efter mycket stånk och lugnade sig äntligen... i ca 2,5 timme.
Efter ytterligare en laddning och ett nytt blöjbyte var grabben pigg piggelin och jag kände mig som om jag hade gjort ungefär tusen situps under natten.
Magen värkte och jag fick för mig att det var pga alla gånger jag satt mig upp i sängen och plockat upp sonen.
Nu några timmar senare är jag om möjligt ännu tröttare och magvärken har inte släppt så det är väl något annat som spökar.
Och det är ju synd för det hade ju varit praktiskt om man åtminstonde fick lite magrutor av nattvaket!
Dottern är dessutom hemma från dagis hon med eftersom vi planerat det så men med maken på labbet och två barn med underligt mycket energi så är det en aning tufft idag.
Borde städa inför morgondagens middagsbjudning också...det blir ett senare dilemma .
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
3 kommentarer:
Jag hade liknande småtimmar. Och barnen sov sen "omlott" resterande tid under dagen. Blandat med lite gråt. "Lite" alltså.
Håller tummarna att de är väluppfostrade imorgon. Testade att blanda ut lite katrinplommon i ersättningen också. Kan man skaka ut det i välling, så varför inte......?
OCH - jag har också träningsvärk! I framsidan av låren. Har ingen aning om varför. Promenerandet i centrumet innan bion? I så fall är jag i sämre skick än någonsin!
Åhnej stackarn!
Det värsta är när vad man än gör inte fungerar. Och man är så trött så man skulle kunna somna sittandes. Då känns inte livet roligt! Wille har blivit förkyld och sover inte alls bra. Han vaknar flera gånger i timmen och har gjort det nu i 1 vecka. Hur länge orkar man egentligen?