Och så jag då
söndag 7 november 2010
Känner en modig och duktig mamma
23:23
Sitter här på kvällen (ok, kanske natten då) och gör min lilla bloggrunda.
Hamnar på min vän Skrotmamman´s blogg och läser med stort igenkännande hennes text om vad man ibland gör som får en att känna sig som en dålig mamma.
Responsen hon fått i kommentarerna visar bara att vi mammor inte är så ensamma med vissa barnupplevelser som vi kanske tror.
Jag kände att jag ville dela med henne och er något som hände på natten/morgonkvisten mot idag.
Så här skrev jag till henne:
Been there, done that..but I didn´t get any t-shirt..
Natten till idag "gav jag upp" och satte mig bara i sängen med en gallskrikande förkyld och febrig son mellan mina utsträckta ben och höll händerna på hans fötter och pratade lugnt om allt möjligt (som han omöjligt kunde vara intresserad av) och tänkte/kände bara:
Nä nu har jag provat allt och det hjälper inte så nu tänker jag bara VARA DÄR för honom istället...
Detta efter ca 1,5 timmes skrik...
Han somnade efter 5 minuter...
När dottern var liten så hade jag vid ett sådant tillfälle istället börjat gråta och kanske gått ut ur rummet med ångest istället.
Denna gång kunde jag somna väldigt nöjd när han väl somnat!
Ibland kan man hämta styrka från det som man varit med om, känt och tänkt med det tidigare barnet och ibland hjälper det inte ett spår vilka erfarenheter eller vilka råd man får.
Barn är så olika och beter sig så olika från tillfälle till tillfälle när de utvecklas så man kan aldrig veta "att från och med nu är jag en perfekt mamma"...
Hamnar på min vän Skrotmamman´s blogg och läser med stort igenkännande hennes text om vad man ibland gör som får en att känna sig som en dålig mamma.
Responsen hon fått i kommentarerna visar bara att vi mammor inte är så ensamma med vissa barnupplevelser som vi kanske tror.
Jag kände att jag ville dela med henne och er något som hände på natten/morgonkvisten mot idag.
Så här skrev jag till henne:
Been there, done that..but I didn´t get any t-shirt..
Natten till idag "gav jag upp" och satte mig bara i sängen med en gallskrikande förkyld och febrig son mellan mina utsträckta ben och höll händerna på hans fötter och pratade lugnt om allt möjligt (som han omöjligt kunde vara intresserad av) och tänkte/kände bara:
Nä nu har jag provat allt och det hjälper inte så nu tänker jag bara VARA DÄR för honom istället...
Detta efter ca 1,5 timmes skrik...
Han somnade efter 5 minuter...
När dottern var liten så hade jag vid ett sådant tillfälle istället börjat gråta och kanske gått ut ur rummet med ångest istället.
Denna gång kunde jag somna väldigt nöjd när han väl somnat!
Ibland kan man hämta styrka från det som man varit med om, känt och tänkt med det tidigare barnet och ibland hjälper det inte ett spår vilka erfarenheter eller vilka råd man får.
Barn är så olika och beter sig så olika från tillfälle till tillfälle när de utvecklas så man kan aldrig veta "att från och med nu är jag en perfekt mamma"...
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
6 kommentarer:
Snyyyygg - header... ;-D
... och så sant som det var skrivet... barn är olika, de utvecklas olika och vill olika saker... det gäller bara att försöka komma ihåg att andas, slappna av och "hänga med"... ;-)
Kram
Hej!
Tack för att du var med på min förra tävling, nu har jag en ny
Välkommen och var med och tävla här http://grodansdagbok.blogg.se/2010/november/utkast-nov-5-2010.html
//Ann-Sofi
Fin banner!!
Och vilken praktisk barnhage ;o). Ibland behöver man nästan förvara barnen (de små) någonstans för deras egen skull så att de inte skadar sig... Ex min lille som klättrar överallt.
Så bra skrivet! Håller med fullständigt. Man kan ju aldrig göra mer ä nsitt bästa och när dottern hade kolik fick jag ibland lägga ner henne och gå ut ur rummet en stund för att hämta ny styrka.
Tillägas bör också att jag bar öronproppar större delen av dygnet och skämdes såååå mycket över det enda till bvc sa att det var SMART av mig att göra det .-)
Vi hade Kronan tidigare (också röd) och den var såååå bra i många hänseenden, men den tar mycket plats i bilen och jag tycker den är lite klumpig att köra. Jämför man den med vårt vrålåk bebyjogger city select så är den faktiskt snäppet smartare ibland. T ex handtagen där fram. De saknar jag massor nu. Folk vet inte var de ska hålla när de hjälper mig av/på bussar och de måste böja sig ner väldigt långt för att få tag i "ramen" och lyfta ner.
Saknar min Kronan ibland, de borde göra någon smart syskonvagn snart .-)
Härliga människa!!!
Jag log när jag läste hur du pratade med Benji, kunde verkligen se det framför mig!
Vi är underbara mammor (föräldrar) som tacklar vardagen på bästa sätt och går det fel ena dagen repar vi nya tag nästa!
Tackar för elogerna till mig och din stöttande kommentar.
Nej, man är inte bäst alltid. Och att våga erkänna sina brister är modigt. Eller iaf en utmaning för sig själv.
Man lär av det också. Hittar nya vägar att förebygga så det inte upprepas. Tyvärr finns det så många barn som verkligen FAR ILLA, och så hakar människor upp sig på någon som gör ett litet, mindre misstag.
Hmmmmmm tolka det rätt ;-)