Nyss hemkommen från dagens dopingupplevelse.
Vännen Linda med familj döpte idag sin nykomling Malin, så vi klädde upp oss och for iväg till världens ände, där de bor.
Barnen skötte sig bra i kyrkan, speciellt dottern som fick sig en hamburgare (nyvaken efter bilresan) och satt och smaskade i sig hela.
Det enda "oväsen" de förde var när dottern hade ätit upp sin mat och ställde sig upp för att se bättre och får syn på de som står där framme.
"Titta mamma, där är Linda!" utbrister hon glatt.
Som tur var så var det nog bara jag som tyckte att det var ett högt utrop, för de hade inte hört det.

Efteråt promenerade vi över till församlingshemmet och dottern börjar genast gå runt och leta...
Efter en stund kommer hon fram till mig med besvikelse i röst och ögon och säger:
"Det finns ingen tårta!"

Jag hade lovat henne att vi skulle äta tårta och kakor och det där med tårta hade fastnat.
När hon inte hittade tårta direkt tyckte hon nog att jag hade lurats och hela trippen hade varit förgäves.
När sedan tårtorna kom fram var det en liten tjej som blev glad... och som sedan inte åt någon tårta ändå.
Suck, barn alltså!

Fadder Gina, lilla Malin, Linda och Tony