En liten sväng till centrum för att komma ut och få frisk (KALL) luft och röra lite på sig (dottern alltså, själv har jag dammsugit bakom möbler idag).
När vi är på väg tillbaka ser dottern en man i elektrisk rullstol som åker förbi oss och iväg i en väldig fart.

Mannen går inte, han åker vagn!

Konstaterar dottern och en stund senare slår hon fast att hon inte längre kan gå.
Jag föreslår ståbrädan men nej, det passade inte.
Jag skojar med henne att hon kan stå kvar där hon står så skickar jag pappa att hämta henne med bilen när han kommer hem, för jag tycker det är lite kallt och vill inte stå still....
Dottern börjar fnissa och säger sen att hon ska åka vagn.

Eftersom vagnen är full av sovande lillebror skakar jag på huvudet och säger att det inte går.

Joho! Jag ska åka hääär!

Fnittrar hon och sätter sig på sniskan på sittbrädan, lägger upp benen och utbrister: SÅ!