Två stycken har jag, ja det finns ju de med fler...Styv, bonus, extra osv.

Mamma: Hon har kämpat ensamstående med mig och min syster och lyckades skaffa sig en universitetsutbildning trots detta.
Trots att hon varit singel har det inte sprungit en massa karlar in och ut i våra liv utan hon har varit seriös med de två (som jag vet om) och det tycker jag har varit skönt. Även om jag hade önskat att hon tidigt funnit sin solemate som hon kunde ha hållt ihop med än idag.
Vi har inte alltid dragit jämt och på grund av det flyttade jag hemifrån vid 17.
Från och till har vi inte ens pratat i långa perioder och det kan än idag gå veckor mellan gångerna men idag känner jag att vi har landat i en vuxen relation som känns riktigt bra.
Dottern älskar henne och de har roligt när de träffas och jag hoppas att mamma, dottern och sonen kommer ha en bra kontakt i framtiden med.

Pappa: Ja vad ska man säga. Han har inte funnits där helt enkelt. Han verkar som en go och omtänksam man när man träffar honom men jag har svårt att egentligen känna så om honom eftersom han gör försök att träffas så där vartannat år.
Han är gammal nu, 81 år, och det känns så ledsamt att veta att jag inte kommer lära känna den sanne mannen bakom titeln "Pappa".

När jag var yngre kunde jag ibland dagdrömma om hur det skulle vara att vara en del av kärnfamiljen Svensson... Och kan fortfarande ibland känna sting av sorg över att aldrig fått uppleva det.