Vaknade i morse av att dottern satte sig upp på madrassen bredvid mig och utbrister: "Mamma, det är morgon! Det är inte mörkt, det är morgon! G´morron, G´morron mamma!"
Och när jag kikar upp får jag ett jäääätteleende!
Visst, det var en timme tills vi hade tänkt gå upp men ändå...myyyysss!

Sen snoozade jag lite haha Dottern fnulade omkring i rummet och klappade lillebror på huvudet så jag fick mig nästan en halvtimme lätt sömn.

Att få upp maken var däremot inte vidare lätt. Har man erbjudit sig att skjutsa sin lilla familj till Lidingö och tjejfikat så får man ju masa sig upp i tid...
Han gick ju till och med och lade sig FÖRE mig igår haha.
Jag kom upp och hittade honom på golvet bredvid dotterns madrass...näära dottern och snarkandes. Stackars barn, att hon inte blivit hörselskadad under sitt korta liv av att då och då ligga så tätt intill sin snarkande far :-) Det såg väldigt mysigt ut dock. Det tycker de nog båda två.

En halvtimme sen dök jag upp hos min vännina K som jag lärde känna via familjeliv.se när dottern var nyfödd. Hon har en son som är snäppet äldre än min dotter.
Som tur var så var jag inte den enda som var lite sen eftersom M kom dit strax efter mig.
M lärde jag känna på samma sätt (en "tråd" för oss som fick barn ungefär samtidigt som hon startade) och hennes dotter är snäppet yngre än min dotter.
De har ju båda nyligen blivit gravida igen och det tycker jag är sååå kul.
De frågar lite då och då om det inte är jobbigt med två barn.. Undrar om de undrar vad de gett sig in på?
De kommer klara det galant!
Gör jag det så gör väl de det :-)

Maken kom faktiskt och hämtade upp mig och barnen igen och gav sig av igen, efter en liten mellanlandning hemma, med dottern till sin syster för att hämta hem lite av maten som blev över från gårdagen. Han hade ju lagat det mesta så det tyckte vi att vi kunde göra :-)
Ingen av oss hade lust att laga mat idag.

Började så smått undra vart det tagit vägen när maken ringer och ber mig prata med vår dotter för han var på väg att "ge upp". Hon ville INTE åka med hem.
Hon älskar sina kusiner och sin "amo" och "ame" (farbror och faster) så jag kan tänka mig hur det lät där.
Försökte vädja till henne att komma hem och leka med mig istället och sa att jag ville pussas och kramas.
Hon babblade på om allt möjligt men så fort jag nämnde att hon skulle komma hem så sa hon bara NEJ.
Alla skrattade i bakgrunden.

Men nu är de i alla fall på väg hem sa maken...tror jag när jag ser det haha Jag känner min dotter. <3