Sonen somnade, kanske uttråkad, vid 22-tiden igår när vi satt och tittade på valvakan och vaknade inte förrän 6.30!
Det är verkligen så att man inte skall jämföra barn! Dottern var aldrig någon stjärna på det där med att sova haha
Tacksam för denna långa sömn så jag var pigg i morse inför dagens eskapader.

Iväg till dagis bärandes på dottern eftersom hon tyckte att hon inte behövde skor...
Hem igen och fixa ordning sonens väska/min träningsväska ( = min älskade Willvin Magnipack), maken hade varit hemma med sonen men jag tycker inte om när han packar väskan om jag ska ha den. Då är det alltid något man saknar och blir irriterad över.
Har man packat den själv och saknar samma saker så löser man det bara, haha, och så var det ju mina träningskläder som skulle med också.

Sedan iväg till Liljeholmen med t-bana för att promenera över bron till Hornstull. Skön promenad i skönt väder.
Sen in på Friskis & Svettis för ett mamma/baby-jympapass.

Varför är jag alltid totalt värdelös med koordinationen under de första 10 minutrarna på varje pass?! Flaxar med armarna och skvätter med benen i helt fel riktningar. Säkert väldigt underhållande....för andra....

Men det var ett härligt pass med en mycket glad son på en matta framför mig (han var gladast i början...undrar om det var en direkt reaktion på mitt flaxande...?). Och den här gången stod han ut hela passet så jag till och med fick stretcha.

Efter ombyte så bar det av över Liljeholmsbron igen, t-bana till Skärholmen, lunch till oss båda och t-bana till Sätra för att gå på Babycaféet på Öppna Förskolan.
Första Babycaféet med sonen och det kändes underligt att vara där med ett gäng "nya" mammor.
Jag har ju gått på samma ÖF i 2 år med dottern men nu var det andra mammor såklart.

De som har Babyswinget i kyrkan där vi bor hade med sig instrument till ÖF och det blev en halvtimme med roliga sånger, rörelser o danser... Undrar fortfarande varför jag gick på jympa innan :-)
Sonen började vistelsen med glada miner och utrop och somnade i slutet i min famn...Och sov som en stock tills vi kom hem.

I slutet tände de ett ljus, tackade för varje barn och sjöng en fin sång. Tur det var nedsläckt för jag blev alldeles tårögd o snörvlig.
Det där med att tända ljus för barn är känsligt för mig efter som det för mig blivit en sak som symboliserar min dödfödda ängel. Vi tände ljus för honom på vägen ut under bröllopet och på dotterns dop och vi gör det varje gång vi råkar vara i en kyrka.
Det kunde ju inte de andra veta så jag hoppas att de inte tyckte jag var en underlig en som bölar av lite ljuständning....

Därefter skyndade jag mig, via mjölkinköp på ICA, till dagis för att hämta en dotter som inte ville gå hem. Stod på gården ett tag medans hon gjorde sitt bästa för att få med sandlådan hem och är mycket tacksam för sen postutdelning eftersom hon fick bråttom hem när hon såg brevbäraren och ville gå hem för att se om vi fått post.

Nu är det Musses Klubbhus som gäller ett tag medans jag lagar Lasangette med kantareller.
MUMS!