Har känt mig helt seg och sänkt hela dagen.
Barnen vaknade ju halv 6 i morse och var synnerligen pigga och glada så nu är jag inne på andra sista andningen...
Eftersom maken var i färd med att gå hemifrån precis i samma veva som barnen vaknade så kunde jag inte heller "lämna över ansvaret" till honom och dra huvudet över täcket igen. Eller nej så heter det ju inte... täcket över huvudet menar jag. Trött...

Någonting roligare är att det nu börjar komma "ord" från sonen som man faktiskt kan förstå och som har iallafall en liten liknelse med riktiga ord.
De helt självklara är dotterns namn, mamma och pappa som han säger på både svenska och persiska. Och så ame som betyder faster och som låter klockrent som det ska.
Sen kommer "Däää" (där) och "Näää" (nej) och titta kan han säga ungefär en gång i månaden.

Igår kom han med en biltidning från Volkswagen och pekade på bilen på omslaget och sa "blrrb" och sen rörde han tidningen på golvet som om han körde den och lät brrrrrrrmb som vanligt.
Först undrade jag om jag missuppfattat det första "ordet" men sen frågade jag honom var bilen var och då pekade han på bilen igen och sa sitt "blrrb". Solklart ordet bil, eller vad säger ni? haha

Idag var det som en blixt slog ner i huvudet på mig helt plötsligt. Sonen kom fram till mig i vardagsrummet och pekade mot köket, gick dit och pekade in i köket och sa något som lät som "abuu". Jag följde efter honom och frågade om det var smörgås han ville ha och fick tillbaka ett argt "aaabuuu!" Sedan gick han och hämtade sin tomma vattenflaska, tryckte den mot mitt ben och sa bestämt "aabu!"
Det var då den där blixten uppenbarade sig. Aabu = âb = vatten på persiska!

Ok, jag kommer ha tvåspråkiga barn. Det är jättebra! Men jag kanske skulle ta mig en kvällskurs i makens språk så jag förstår dem....