I gårdagens inlägg om sonens babbel så glömde jag såklart några ord.
Viktiga ord för honom.
"Ejej" (Hej hej) och "ejjåå" (hejdå) akompanjerat med en vinkning såklart -  till båda.

Han somnade faktiskt själv i sin egen säng igår - Hallelulja.
Jag sitter gärna med honom eller ligger bredvid honom i stora sängen. Det är en sådan lugn, mysig stund (som ibland urartar i kaos när han hör sin syster som får fnatt över något...). Men ibland, ja då är det riktigt skönt att kunna göra flaskan, lyfta ner sonen i sängen under tiden jag pussar och gosar med honom, säga godnatt och gå ut ur rummet.

Det var vad som hände igår. Det var inte meningen men det bara blev.
Jag lade honom i hans säng, med flaskan, och så gick jag ut i vardagsrummet för att prata lite med dottern och upptäcker att sonen inte gör ett ljud ifrån sig.
Så jag avvaktar med att gå in igen och upptäcker sedan att 30 minuter har gått och sonen uppenbarligen sover.

Om han ändå fortsatt med det, oavbrutet, hela natten....