Innan sänggåendet igår följde jag snöns framfart över landet.
Statusuppdateringar och blogginläggen "haglade".
Snön i närheten av Kungsängen fick mig att vara övertygad att det skulle vara vitt ute när jag vaknade.
Jag var också övertygad att Berit skulle vara på besök när jag vaknade efter min sovmorgon.
Vad jag istället vaknade till var en lugn, grön natur.
Nu vet jag inte om jag faktiskt är lite besviken.
Över snöns frånvaro, inte så mycket över att Berit lyser med sin frånvaro.
Under natten hade mitt undermedvetna antagligen vant sig angående det faktum att det skulle vara snö ute och jag var glad för barnens skull.
Sonen kommer ju inte ihåg den snön som föll i fjol och jag ser nog fram emot att se hans reaktion.
Vart tog de vägen? Snön och Berit...
-Posted on the go
Detta är mitt liv: 2 små, en bonus, en make, både nära och "ytliga" vänner och försök till att få tid för mina intressen. Man hinner tänka mycket som småbarnsförälder även om det känns som om man inte hinner med mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att du har något att säga! Inga spam om tävlingar eller dylikt utan att du faktiskt kommenterar inlägget OCKSÅ.
Man får inga läsare utan att faktiskt läsa :-)