Och så jag då
lördag 1 oktober 2011
Vem behöver skärbräda...
09:32
Idag beslutade maken att ta bort den stora utdragsskivan (skärbrädan).
Vi kände att vi hellre har det lite trängre på diskbänken när vi lagar mat och bakar än att man står och jobbar vid skärbrädan och plötsligt kommer ett barn springandes och ränner sitt huvud rakt i brädan.
Detta hände nämligen vid frukosten i morse.
Maken stod och gjorde i ordning smörgåsar på skärbrädan och vände sig helt kort bort från skärbrädan för att fixa med tekoppen på andra bänken.
TJONG! sa det och när vi vänder oss mot ljudet ligger dottern på golvet med händerna runt sitt öga och "ojar sig".
Innan vi fick upp henne och fick henne att visa oss vart hon slagit sig så såg vi nog båda framför oss hur vi skulle ha en enögd dotter framöver.
Som (otrolig) tur är så hade hon slagit sig strax över ena ögonbrynet och på något vis även fått ett litet, litet skrap(?)sår under ögat vilket verkligen visar vilken tur hon hade som inte slog sig rakt I ögat.
Det är ju inte heller första gången hon slår huvudet i den där brädan men med hennes nuvarande längd så var det läskigt nära ögat och snart har vi en (snabbväxande) son som också kommer vara i "lagom längd" för att slå sig.
Så nu ryker brädan i några år.
Vi kände att vi hellre har det lite trängre på diskbänken när vi lagar mat och bakar än att man står och jobbar vid skärbrädan och plötsligt kommer ett barn springandes och ränner sitt huvud rakt i brädan.
Detta hände nämligen vid frukosten i morse.
Maken stod och gjorde i ordning smörgåsar på skärbrädan och vände sig helt kort bort från skärbrädan för att fixa med tekoppen på andra bänken.
TJONG! sa det och när vi vänder oss mot ljudet ligger dottern på golvet med händerna runt sitt öga och "ojar sig".
Innan vi fick upp henne och fick henne att visa oss vart hon slagit sig så såg vi nog båda framför oss hur vi skulle ha en enögd dotter framöver.
Som (otrolig) tur är så hade hon slagit sig strax över ena ögonbrynet och på något vis även fått ett litet, litet skrap(?)sår under ögat vilket verkligen visar vilken tur hon hade som inte slog sig rakt I ögat.
Det är ju inte heller första gången hon slår huvudet i den där brädan men med hennes nuvarande längd så var det läskigt nära ögat och snart har vi en (snabbväxande) son som också kommer vara i "lagom längd" för att slå sig.
Så nu ryker brädan i några år.
Etiketter:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du vet att du bara måste...
3 kommentarer:
Jag gjorde precis samma sak när jag var liten. Jag kom springandes i full fart och missade helt att skärbrädan var utdragen. Det blev en ordentlig smäll.
Jag kan dock sakna en utdragbar skärbräda nu. Smidigt att bara dra ut för att skära lite bröd eller liknande.
Åh fy -tur det gick bra! Och jag var i ärligheten namn tvungen att slänga en blick ut i köket för att se om vi ens hade någon skärbräda. Det har vi, men mig veterligen har ingen av oss rört den på 2½ år. Helt plötsligt fick vi massor med mer utrymme att laga mat på ju! ;)
Jag har nog inte sett någon använda den där skärbrädan sen jag var liten, så jag hade bara glömt av att den fanns. Så mycket tid spenderar jag alltså i köket.. Sen skär vi ju aldrig bröd (hatar smulor)...
Jag är avundsjuk på det problemet. Mössor har vi bristvara av, så lär det nog förbli jämt med tanke på hur ofta jag tappar bort dem. Men Kappahl var faktiskt att rekommendera. Älskar deras byxor som håller grym kvalitet för små pengar!