Jag läste något så fasligt roligt alldeles nyss. En sann berättelse om en man och hans lilla trötta bankdosa.
Orka läsa hela hans långa inlägget, det är det värt!
För mig var det krångligt när min dosa låste sig under vår första 5 månader långa USA-vistelse. Jag upptäckte detta när jag skulle betala (svenska) räkningar via internetbanken så det var i något av panikläge jag ringde till bankens kundtjänst. Vilket inte var speciellt billigt via mobil från utlandet även om jag tycker mig minnas att det var ett speciellt nummer för just sådana som mig, som jag ringde.
Jag tänkte mig att jag kunde få hjälp att låsa upp den på något vis. Kanske lite naivt men jag fick ju uppge en massa "senaste transaktioner" mm för att bekräfta att jag var jag men sedan kunde de ändå inte hjälpa mig med just detta på annat vis än att skicka HEM en upplåsningskod.
HEM - vilket var på andra sidan jorden ungefär....
Så jag fick helt enkelt kontakta de företag, via mail, som jag inte kunde betala räkningen för och hoppas på det bästa eftersom det ändå var någon vecka som skulle gå från sista betalningsdag tills vi skulle kunna komma hem till den där koden som väntade på hallmattan.
Men det löste sig, allt löser sig. Även för mannen med den trötta bankdosan. In och läs via länken överst.
Detta är mitt liv: 2 små, en bonus, en make, både nära och "ytliga" vänner och försök till att få tid för mina intressen. Man hinner tänka mycket som småbarnsförälder även om det känns som om man inte hinner med mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att du har något att säga! Inga spam om tävlingar eller dylikt utan att du faktiskt kommenterar inlägget OCKSÅ.
Man får inga läsare utan att faktiskt läsa :-)