Ibland är inte livet vad man vill och ibland tror man att något äntligen håller på att lugna ner sig.
Man slappnar av och vet att snart återgår livet till den vanliga lunken igen. Slut på kroppslig oro.
Ena dagen positiva besked angående min egen biopsi.
Andra dagen inte alls positiva besked angående min mammas provtagningar och röntgenturer...
Så nu låter man nästa dag komma, man tar djupa andetag.
Man tackar nära vänner för underbart stöd, jag tackar maken för den där speciella känslan i hans röst när jag ringde honom på hans tjänsteresa för att "gråta mot hans axel"....
och så går man vidare i livet.....
Detta är mitt liv: 2 små, en bonus, en make, både nära och "ytliga" vänner och försök till att få tid för mina intressen. Man hinner tänka mycket som småbarnsförälder även om det känns som om man inte hinner med mycket.
Jag är verkligen ledsen för de sämre nyheterna. Jag hoppas att det reder ut sig och kanske inte blir så hemskt som man föreställer sig till en början! Kram på dig
SvaraRadera