Vaknade med en rejäl huvudvärk.
Rejält rejäl.
Så där så det brusar och bultar och strålar.
Tog två alvedon.
Försökte gå upp med barnen. Maken fick ta över och jag däckade på schäslongen. Gled in och ut ur sömnen. Varje ljud var en plåga.
Alla planer för dagen fick stryckas på to do-listan i mitt huvud och så tog jag faktiskt två alvedon till en aning för tidigt enligt rekommendationerna men what to do?
Nej, de hjälpte inte heller så nu funderar jag allvarligt på att ta den där citodonen om ca 2 timmar....
Jag kan avslöja att jag inte reagerar speciellt fint på citodon.
Jag blir "hög". Men smärtan försvinner förhoppningsvis som den ska.
Den som lever får se.
Detta är mitt liv: 2 små, en bonus, en make, både nära och "ytliga" vänner och försök till att få tid för mina intressen. Man hinner tänka mycket som småbarnsförälder även om det känns som om man inte hinner med mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att du har något att säga! Inga spam om tävlingar eller dylikt utan att du faktiskt kommenterar inlägget OCKSÅ.
Man får inga läsare utan att faktiskt läsa :-)