Det högsta är ej att falla utan att resa sig efter varje fall.

Var på väg in i "byteblöjrummet" (tvättstugan) här hemma och hann precis se att slangen från tvättmaskinen inte hängde ner i vattenhon utan ut på golvet.
Schwooosch!
Så låg jag med spretande ben i det lilla utrymmet, med vatten plaskande på mig och hjärtat i halsgropen.

På något underligt vis hade jag lyckats hålla i sonen så han inte slog i något och knappt blev rädd alls. Däremot blev han jätteledsen när jag var tvungen att hysta ut honom ur rummet för att sedan själv försöka ta mig upp. Som bambi på hal is.
Det hela försvårades av att min, sedan tidigare onda, fot och vrist nu värkte än värre. För att inte tala om hur stortån på samma fot dunkade.

Det var lagom svårt att torka upp allt vatten, från nästan hela tvättprogrammet, med allt "skit" som låg under bänken, blöjpaket vid sidan av tvättmaskinen och lite sängkläder som låg nedanför maskinen i väntan på nästa tvätt....
Lite tur var det väl att sängkläderna låg där då de säkert sugit upp det mesta av vattnet. Bra att vara lite slarvig ibland tror jag minsann.

Så här går man nu och haltar (eller jag sitter iofs mest) och funderar på om vi ändå kan lyckas ta oss ut i solen sen när sonen sovit färdigt sin dagslur...

(Rubriken är ett kinesiskt ordspråk)