Men idag när jag kliver ut i solskenet mer död än levande, då är det solen, barmarkens försök till erövring och tanken att "Februari är en bro till våren" som håller mig på fötter.
Jag hittade det underbara citatet på en blogg (var? och var det igår?) och den meningen fick mig att hitta någon form av styrka här inom mig.
Sonen har blivit otroligt mammig sen han lärde sig krypa och upptäcka saker på egen hand och sover otroligt dåligt, typ inte alls, på nätterna.
Precis som det ska vara, det vet jag men det blir inte lättare för det...
Men nu passar det minsann :-)

via iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att du har något att säga! Inga spam om tävlingar eller dylikt utan att du faktiskt kommenterar inlägget OCKSÅ.
Man får inga läsare utan att faktiskt läsa :-)