På kvällen tror jag att fullmånen tog tankeförmågan ifrån mig för jag var allmänt förvirrad och glömde vad jag tänkte och skulle göra hela tiden där hemma.
Skönt att maken klev innanför dörren rätt tidigt och kunde styra upp sin förvirrade fru!
Efter middag och nattning av barnen så var det dags för mig att kliva i träningskläderna men det satt hårt inne. Hela eftermiddagen och kvällen hade jag fört en inre dialog där jag försökt hitta "giltiga" skäl till att hoppa över tisdagens träning....
Då jag egentligen VET att bara jag kliver in på gymmet och börjar med uppvärmningen så vänder den här känslan av orkar inte/vill inte/kan inte så masade jag mig iväg.
Självklart blev det just så, efter uppvärmningen var jag fit for fight och körde det rygg/axlar-pass som jag tänkt köra och kände mig riktigt full av energi!
Ok, jag ska erkänna att dagens "fullmåneförvirring" tydligen följde med mig till gymmet.... Jag kom nämligen på, nu i morse när jag gick igenom passet, att jag vid ett tillfälle tydligen gjort en bicepsövning istället för axlar vid ett tillfälle.
Samma utrustning, samma ställe på gymmet...och tydligen glömde jag vad jag tänkt för "ny övning" och körde på en gammal invan istället, trots att det var fel muskelgrupp som tränades.
Nåja. Jag var där, jag tränade, jag sov gott i natt... Det är trots allt det som räknas.
| En lite sådär halvgenomskinlig bild från gymmet igår. Ungefär så jag kände mig haha |
heja heja! Bra jobbat :) Kram
SvaraRaderaSå söta barn är!
SvaraRaderaDet som verkligen räknas är att du verkligen kom iväg <3 Bra jobbat :) Kram vännen
SvaraRadera