"Finare än så här kan de inte vara!"

När jag dök upp på barnens dagis en timme för tidigt så var dottern inte alls glad att se mig. Hon var mitt uppe i lek och ville leka färdigt först. Det kan jag förstå och det var synd att personalen inte förberett henne på att jag skulle komma men det är inte säkert det hade hjälpt förstås.

Jag berättade återigen att vi skulle till tandläkaren och visa upp hennes fina tänder.

Jag tänker inte visa dem! Jag vill inte öppna munnen!

Hmm, det jag fasade för. Men det är ju inte mer än att man åker dit och försöker iallafall tänkte jag. Även om jag vet exakt hur envis hon kan vara.

När vi väl kom dit så upprepade hon flera gånger att hon inte tänkte öppna munnen så jag sa bara att det gick bra. Hon fick göra som hon ville men vi skulle iallafall gå in och säga hej till "tandis".
Lite spännande tyckte hon nog att det var ändå för när tandsköterskan kom ut i väntrummet och ropade hennes namn så var hon snabb att springa fram.
Även om hon sedan såg ut att komma på att hon ju egentligen var lite blyg.

Att sitta i stolen gick bra och när tandläkaren presenterat sig och berättade vad hon ville göra så öppnade dottern munnen utan problem och gapade så stort så.
När tandis även kollat bettet så fick vi beröm för tandborstning och att hennes tänder såg så fina ut som de kunde.
Skönt!

För sanningen att säga så är det ibland svårt att få henne att gå med på att borsta tänderna och ibland så har de ju "råkat" somna utan att ha fått sina tänder borstade....