Nej, nu får de väl ändå sluta!

Det känns som om jag i princip dagligen läser på någon blogg/internet om någon som ska tatuera sig, har tatuerat sig, faktiskt ÄR en tatuerare osv. osv.
Jag blir mer och mer sugen och samtidigt frustrerad över att inte kunna göra detsamma. NU!
I snart 3 år har jag funderat på att göra en till tatuering. Något som hyllar mina barn och speciellt vår Ängel.
Då när tanken började smyga sig på så var jag mitt uppe i amning av dottern så jag tänkte att när jag slutat amma henne så kan jag sätta igång med tatueringen.
Sedan föll det sig så att när jag väl lyckats sluta amma henne efter sommaren då hon fyllde ett år så var sonen på planeringsstadiet så då ville jag avvakta.

Sedan har livet rullat på och trots att jag inte ammade sonen så speciellt länge så har det ännu inte blivit av.
Nu ska jag liksom inte ha fler barn så då passar det ju bra att göra den tatuering som jag längtat efter.
Jag skulle vilja hitta en riktigt bra tatuerare som, efter ett samtal om mina tankar angående tatueringen och funderingar över motiv och sammansättning, kan rita någonting som går direkt in i hjärtat på mig.
Denna tatuering skulle ha sådan betydelse för mig att jag vill vara så nära 100% säker på motiv och plats som det bara går innan jag gör den.

Detta får mig att tro att det nog kommer ta något år till innan den sitter på min kropp.....

Denna har jag nu. Det var inte lätt att ta ett kort på den ska jag säga :-)