Trots en alldeles totalt bläig dag så är jag glad.
Sonen fick tidigare under dagen för sig att resa sig från golvet för att gå sina 3 steg som han tidigare övat på någon vecka, överlycklig blev jag. Att han kan resa sig själv liksom, hallelulja haha
När han senare under kvällen, när jag lagade middag, står mot sin systers stol, vänder sig mot mig, släpper stolen och gå ungefär 15 steg fram till mig så blir jag om möjligt ännu gladare.
Jag tjoade, tjimmade och gosade med sonen tills dottern protesterade.
Ja det var dottern som protesterade, inte sonen. Jag tror hon tänkte att det var väl inget att uppföra sig sådär över. Hon går ju minsann hit och dit, fram och tillbaka hela dagarna!
Så en hel vecka innan sin 10 månadersdag, 2 månader tidigare än dottern, så är det nu officiellt:
Han går!
Detta är mitt liv: 2 små, en bonus, en make, både nära och "ytliga" vänner och försök till att få tid för mina intressen. Man hinner tänka mycket som småbarnsförälder även om det känns som om man inte hinner med mycket.
Åh vad roligt det är!! Visste väl att han skulle vara tidig! Han har haft det i sig, ända sen magen! Vad skoj det ska bli att se! Dottern kommer bli paff, kan jag lova!
SvaraRaderaOh tack fina, vad glad jag blir för rösten men även för att du skriver att du ser att jag gått ner i vikt. :D
SvaraRaderaSuperkram på dej
Åh så spännande, han måste vara tidig? Längtar tills min dotter går, hon är 8,5 månader nu och övar på att gå runt bord, skjuta pallar framför sig osv.
SvaraRaderaHittade hit via mysmasken, ska kika runt mer nu :)
Ha en fin kväll/ Mira