- Mycket plåster i en plåsterlåda (Första hjälpen-tavlan hon menar kanske?)
- En kikare som är stoooor men liten ibland (Är det ett mikroskop hon menar?)
- Rundringar (?)
- Salt och peppar (Ja, det skulle inte förvåna mig om han har det på kontoret)
Dottern råkade klämma två av sin lillebrors fingrar under dörren in till hennes rum igår. Det är bra läskigt när något sådant händer. Nu gick allt bra och man konstaterar att det är tur att små bebishänder är mjuka saker.
Hade det varit någon av våra händer, eller dotterns till och med, så hade de där fingrarna varit av med tanke på hur det såg ut när jag kastade upp dörren och fick loss hans fingrar.
Dagen efter, när dottern drömt om detta under natten (jo tack jag hörde det) och kanske bearbetat det hela lite så säger hon under frukostkonversationen:
Pappa lägger lillebrors hand i kikaren och plåster också och sen blir lillebrors hand bra.
Är lillebrors hand bättre nu?
Jag tycker pappa ska komma hem igen nu.
(Han kommer hem väldigt sent idag så vi träffar honom i morgon istället)
Varför det? Har han fastnat i plåstret eller?
En helt normal frukostkonversation eller vad tycker du?
... helt klart en alldeles normal frukostkonversation ;-)
SvaraRaderaTack för bokrekommendationen... har boken här men har inte "hunnit" läsa den än - eller om sanningen ska fram - jag hinner aldrig läsa böcker längre!
Åh jag tycker att det låter som en alldeles härligt onormalt normal konversation!
SvaraRadera