Det var väl tomten som var far till alla barnen

Jag har vänner som har 1 barn, 2 barn osv.
Jag har en vän med 4 barn som är superduktig på att få allt att gå runt men ändå får pikar från närstående om antalet barn.
Jag har en vän med 2 täta barn som ibland har ångest över sin längtan efter fler, av flera olika anledningar men kanske också för vad folk ska säga om antalet och eventuellt även tätheten mellan barnen.

Men vem är den som har rätt att tycka något om andras val när det gäller barn? När barnen mår bra och har de allra bästa och omtänksammaste föräldrar!

Hos oss har maken nu blivit far till fyra barn totalt. Han som hade som filosofi (har väl fortfarande om man ska vara ärlig) att ett barn per familj är nog. Att man ska kunna sörja för det barnets alla behov utan förbehåll.
Han hade sin son när vi träffades men så fick vi då vår Ängel och sen ville vi absolut ha ett gemensamt barn och fick dottern... Och så blev det som det blev med omständigheter och så. Och då kom sonen.

Ja, ibland får man göra avkall på sina filosofier och ändå få till det (om något stressigt, sömnlöst och krångligt).

Vad  Mr Ziona Chana har för filosofi kan man ju bara gissa sig till men det skulle vara intressant att veta hur han försörjer hela familjen?!
Ja, ok lite fördomar har jag kanske. Det är ju mycket möjligt att många av hans fruar och säkert några av de större barnen också arbetar men ändå...
När sätter man stopp, är fru nummer 40 den sista?